Ivanhoe


ivanhoe

Brittiskt äventyr från 1982 i regi av Douglas Camfield. I huvudrollen ser vi Anthony Andrews. I övriga roller ser vi Sam Neill, James Mason, Olivia Hussey och John Rhys-Davies.

Den äddle riddaren, Ivanhoe (Anthony Andrews), återvänder från det heliga kriget. Det dröjer inte länge innan han blir turneringsmästare. Samtidigt smider den lömske Prins John (Ronald Pickup) onda planer tillsammans med Brian Guilbert (Sam Neill). De planerar att starta en maktkamp om tronen över England för att störta Kung Richard. Ivanhoe ansluter sig till Richard tillsammans med Robin Hood, Lille John och Broder Tuck.

Nu är det dags att verkligen recensera en äkta barndomsklassiker. Jag såg Ivanhoe för första gången nyårsdagen år 2000, då var jag 6 år gammal. Jag har fortsatt att kolla in den varenda nyårsdag på TV, trots att jag har köpt den på DVD. Har inte ens brutit upp plomberingen på DVD:n än. Anledningen till att jag alltid återkommer till Ivanhoe är för att den är definitionen av hur en äkta äventyrsfilm ska vara. Här har vi de medryckande stridsscenerna, hjälten, skurken och damen i nöd (Lady Rowena). Den enda äventyrsfilmen som jag anser är bättre än Ivanhoe är Mel Gibson’s Braveheart -95.

Nu är Ivanhoe en TV-film faktiskt och vanligtvis har jag inte mycket till övers för sådana filmer. Oftast så blir skådespeleriet stelt och manusets dialoger låter bara konstiga i sammanhanget. Mest av allt så tycker jag inte om formatet på en TV-film. Det är alltid det överjävliga 4:3 formatet och det är så irriterande. Framför allt på en widescreen-TV. Det ser ut som billig teater och det är inte för jävla roligt. Som alltid så finns det undantag inom TV-filmer. Lonesome Dove t.ex. Visserligen är det en miniserie men de långfilmslånga avsnitten gör det till en TV-film. Det är ju ett mästerverk. John Carpenter’s Elvis: The Movie -79 med Kurt Russell är också helt fantastisk och även Elvis: The Early Years -05 med Jonathan Rhys-Meyers är bland de bästa TV-filmerna någonsin.

Det finns en annan filmatisering av Ivanhoe och den kom ut 1952 med Robert och Elizabeth Taylor. Den filmen är helt klart bra men för mig är det 1982-versionen som är bäst. Trots att det är en TV-film från början av 80-talet så håller den än idag. Visst, den är ju inte utan sina brister. Bitar av dialogerna är rätt högtravande och vissa delar av skådespeleriet är inte helt 100. Fast tack vare det snygga fotot, fantastiska musiken och den kontrollerade regin så väger de positiva attributerna över de få negativa.

Stridsscenerna, framför allt turneringen under den första halvtimmen, är förvånansvärt adrenalinpumpande och livliga. Det är även riktigt brutalt mellan varven. Här får man se svärd och dolkar genomtränga bukar och dylikt. Man får se män bli avslängda från hästar genom lansar. Vi snackar ju inte om våld som får Braveheart och Gladiator att kikna i jämförelse, men det finns ändå vissa scener som är mer brutala än vad man kan tro. Mina favoritscener har alltid turneringen under den första halvtimmen.

Manuset är välskrivet med enbart några scener som känns onödiga och dialoger som känns som att de var inspirationen till David Benioff’s horribla manus till Troja -04. Det är ju tyvärr något som man har att vänta sig i filmer som utspelar sig under antiken eller medeltiden, dialogerna riskerar alltid att vara patetiska och högtravande. Braveheart får väl vara dagens undantag och till viss del Gladiator. Fast här finns dialogscener som är lämpligt kraftfulla och teatraliska som passar alldeles utmärkt. Manuset är definitivt bra och stundtals är det riktigt bra.

Regin av Douglas Camfield är riktigt flyhänt och en av filmens starkare delar. Filmen känns faktiskt som en riktig film och inte något som är gjort för televisionen. Som sagt, stridsscenerna är fantastiska och Camfield har även tagit vara på äventyrskänslan. Ivanhoe är en film som är perfekt att mysa till eftersom äventyrskänslan har en avväpnande effekt och i synnerhet under en bakisdag som denna. Camfield har även skött alla scener med Robin Hood hur bra som helst då man verkligen känner av kemin mellan alla i det muntra gänget. Det är imponerande hur man har lyckats föra samman alla dessa legendariska karaktärer utan att det känns krystat. Regin är fantastisk och pluspoäng till Camfield för att han har gett filmen en riktigt episk känsla.

Skådespeleriet är bra. Det finns ingen som utmärker sig från alla andra riktigt utan skådespeleriet är på en härligt jämn nivå med Anthony Andrews i spetsen som Ivanhoe. Han sköter sig bra som hjälten och är lämpligt karismatisk och övertygar som en stridstrött man. Sam Neill är riktigt bra som skurken Brian Guilbert. Han påminner lite om Rutger Hauer i minspelet och det är då inget negativt. Övriga skådespelare sköter sig bra då det som sagt inte finns någon som överglänser någon annan.

Ivanhoe är en av alla tidernas bästa äventyrsfilmer och bland de bästa TV-filmerna genom alla tider. Vissa scener sackar i tempo, dialoger och skådespeleri men de är få i sammanhanget. Härligt episk och perfekt nyårsdagsfilm. Rekommenderas varmt. Ivanhoe visas 15:00 på tv3 varenda nyårsdag.

filmbetyg 3.001

En tanke på “Ivanhoe

  1. Ping: Behind the Candelabra | Film Med Anton

Lämna en kommentar