Non-Stop

Amerikansk thriller från 2014 i regi av Jaume Collet-Serra och i huvudrollen ser vi Liam Neeson. I övriga roller ser vi Julianne Moore, Scoot McNairy, Michelle Dockery, Corey Stoll och Lupita Nyong’o.

Den alkoholiserade flygsäkerhetsvakten, Bill Marks (Liam Neeson), ska flyga från New York till London. Allt går finfint tills det att Bill får ett sms från en anonym avsändare. Denna begär 150 miljoner dollar till sitt konto, annars dödas en passagerare vart tjugonde minut. Bill påbörjar en intensiv kamp mot klockan för att försöka hitta gärningsmannen och förhindra dödsfall.

Liam Neeson befäste sin ställning som badass efter den suveräna action-thrillern Taken. Där spelade han en pensionerad agent vars dotter kidnappas och han ger sig ut på en skoningslös jakt efter henne. Bortsett från att Taken var en fruktansvärt bra actionfilm så var det så jävla roligt att se Liam Neeson övertyga så stort som actionhjälte. Telefonscenen bör ge upphov till rysningar till vem som.

Liam Neeson är en sådan skådespelare som kan spela exakt vilken roll som helst. Vare sig det är Oscar Schindler (Schindler’s List), Qui Gon Jin (Star Wars), Henri Ducard (Batman Begins) så övertygar han. Han är dessutom en förbannat bra skådespelare som definitivt tillhör favoriterna. Det jag gillar mest med Neeson är hans sätt att vara sympatisk och samtidigt en auktoritär figur. Sedan är han inte sen att driva med sig själv och den som inte har sett hans fenomenala sketch med Ricky Gervais, Warwick Davis och Stephen Merchant i underbara Life’s too short måste kolla in.

Regissören Jaume Collet-Serra imponerade stort med skräckfilmen Orphan från 2009 med Vera Farmiga och Peter Sarsgaard. En film som var en välkommen throwback till skräckfilmer som The Omen och The Exorcist. Skådespeleriet var makalöst, manuset var välskrivet och regin var effektiv. Definitivt bland 00-talets bästa skräckfilmer och definitivt en som man ska kolla in om man, som jag, är ett fan av 70-tals skräck. Serra och Neeson samarbetade faktiskt filmen Unknown som var en riktigt bra och underskattad thriller om en man som råkar ut för en olycka och känns inte igen av frugan eller kollegor. En riktigt bra paranoia-thriller, helt enkelt.

Nu är paret tillbaka med den rafflande action-thrillern Non-Stop. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig då de flesta recensioner hade varit mediokra och trailern var inte så klockren. Däremot så har ju biopubliken hyllat den väldigt mycket. Så jag gick in med blandade förväntningar och kom ut med svettiga handflator. Non-Stop är bland årets mest intensiva och spännande bioupplevelser. För det första beundrar jag hur filmen drar igång direkt med att bygga upp stämningen. Det börjar relativt lugnt och än så länge finns det ingen anledning att stressa upp sig, fast av någon oförklarlig anledning så sitter man som på nålar redan från första sekund. Så jag beundrar verkligen hur man inte spiller bort någon tid utan man engagerar sig i karaktärerna och storyn direkt.

Då kan jag lika gärna passa på att berömma manuset för, som sagt, i en film som Non-Stop så har man inte råd att spilla en massa tid på onödiga sidohistorier och dylikt. Som tur är så vet manusförfattarna om detta och det bidrar till ett manus som känns välskrivet och härligt rakt på sak. Dialogerna är alla väldigt intressanta och riktigt bra. Det som man lyckas bäst med är att man bygger upp mystik kring alla karaktärer och det gör att vi, precis som Bill, inte vet vilka vi kan lita på. Vem är det som skickar alla dessa hotfulla sms? Frågorna som vi börjar ställa oss i takt med Bill gör att filmens spänningsgrad bara ökar och ökar. Manusmässigt är Non-Stop med beröm godkänt.

Regin av Jaume Collet-Serra är top-notch. Vissa gånger kunde jag inte låta bli att tänka på Alfred Hitchcock. Här finns den sympatiske leading man, mystiska intriger, svart humor och väl uppbyggd stämning med en massa härliga cinematiska trick. Det är framför allt ett genidrag av Serra att låta filmen ta plats i ett flygplan, det ger en väldigt obehaglig och klaustrofobisk känsla. Fortsätter Serra med såhär mycket säkerhet i sin regi så kan han klättra riktigt högt och det gör han med Non-Stop. Det är riktigt intensivt och det visuella imponerar lika mycket som regin. Fotot är av toppklass med snitsiga kameraåkningar och klippningen är snygg med fancy övergångar och bra tempo. Musiken av John Ottman vill jag också framhäva som är härligt noirisk och bidragande.

Skådespeleriet är som väntat fantastiskt där exakt alla gör bra ifrån sig. Liam Neeson fortsätter ingjuta respekt som ett riktigt badass. Liam är lämpligt sympatisk men är också våldsam och dominerande då det krävs. En briljant prestation av den begåvade irländaren. Kanske inte en som ruckar på Oscar Schindler men definitivt en av Neeson’s bästa roller. Han backas upp fint av Julianne Moore, Scoot McNairy, Lupita Nyong’o och Michelle Dockery.

Non-Stop är alltså en av årets mest intensiva bioupplevelser. Ren och skär spänning från början till slut och en jävligt bra film, helt enkelt. Rekommenderas varmt.

PS. Om ni inte orkar läsa allt så postar jag min videorecension också. Den är väldigt kort.